Sitter på rummet och filosoferar lite med min koppnudlar. Mycket pågår i hjärnan när man äntligen har börjat arbeta på riktigt och kommer tjäna riktiga pengar. Plötsligt känns inte vissa saker lika viktiga längre, typ som att börja plugga. Med mina drömmar och mål kanske jag inte kommer behöva det, dock är utbildning alltid bra, men jag tycker inte det ska behöva kosta, och med det menar jag med att jag inte vill ta några lån. Jag hatar att låna pengar och det kommer inte bli bättre att behöva låna riktigt stora pengar, om jag skulle plugga på annan ort än i Stockholm. Och varför ska jag spara till en äckligt stor summa bara för att lägga de pengarna på ett billigt studentliv? Inte min grej, när jag kan resa för pengarna istället och se världen, eller lägga pengarna på en lägenhet.

 

Ja, mycket tankar just nu. Jag är jävligt glad över att ha ett jobb som jag verkligen tycker om, och jag tror det här kan bli en väldigt bra grej. Det gäller för mig att ligga i och satsa som fan, visa att jag kan och vill. Man kan gå långt om man bara vill, viljan är prio ett. Sen kanske inte mina mål och drömmar verkar rimliga, men vet ni vad? Allt kan bli verklighet och jag blir bara ännu mer motiverad när jag märker att folk tänker att jag inte kommer klara av vissa saker. Älskar när jag triggas igång och bara vill något ännu mer då.

 

Just nu känns jag väldigt säker angående det livet jag vill leva, älskar när man får en uppenbarelse, när allt bara blir klart för en och man tänker ''såhär vill jag ha det'', ungefär så fick jag häromdagen. Det livet kommer jag eftersträva och jag längtar tills jag når dit.